Är döden tabu att tala om i Sverige?

Har sekulariseringen gått så långt i Sverige att vi blivit rotlösa och tappat bort oss själva och vår identitet?

Det är sorgligt att se hur många som drogar sig eller tar mediciner för att döva sin oro och ångest inför vår naturliga dödlighet. Det har också kommit de som vill införa aktiv dödshjälp vilket jag ställer mig mycket tveksam till. Passiv dvs att låta naturen ha sin gång och “nolla” patienter är däremot naturligt för mig om en ordentlig utredning gjorts.

20190111_021431.jpg

Det som jag lagt märke till är att många undviker att tala om döden och då bara som om det gäller någon annan och inte oss själva och familjen.  Min fru fick magsäckscancer och dog 2002 efter ett års sjukdom när våra barn var 9 och 11 år. Jag har också vårdat en äldre kvinna i hemmet som hade pancreascancer och diabetes under nästan två års tid så jag lärde mig mycket om cancer men framförallt om hur olika vi människor beter oss.

Bodde på ett hospice i familjerum under 3 ½ månad och olika sjukhus under 2 månader då jag låg på golvet eller satt i en stol och sov bredvid sjukhussängen. På hospice talade jag ofta med patienter och anhöriga samt personal om ALLT i livet och om döden, men framförallt med min fru och hon valde att fokusera på det friska och leva med så stor autonomi och integritet som möjligt. De flesta är rädda för att tala om döden och det gör att många drar sig undan eller undviker de svåra frågorna.

Media och hela marknadsföringen bygger på ungdomlighet och att vi skall vara friska och döden behandlas som något onaturligt medan den är precis lika naturlig som att vi föds. Sjukdomar som cancer gör att vår “normala” dialog kring vardagsfrågorna inte går att hålla och det skrämmer många människor.

20190111_041657.jpg

Jag fick höra att flera av personalen och anhöriga inte klarar av att vara med de sjuka och slutar sina jobb på hospice eller låter bli att besöka sina sjuka anhöriga genom att “skylla på olika saker”. Detta var ett så stort problem att jag frågade om anhöriggrupper på hospicet för att kunna tala om dessa frågor på ett naturligt sätt men de hade inga då. Jag tänkte starta en själv dit både anhöriga och sjuka skulle få komma. Min fru dog kort därefter!

Många sjuka och anhöriga öppnade sig för mig och det blev samtal på natten om allt mellan himmel och jord. Det lärde jag mig mycket av och jag började även skriva om det för att så småningom ge ut en bok som anhörig! Innan min fru blev sjuk hade hon sagt till mig att om hon blir en “grönsak” dvs liggande utan att kunna äta själv mm så ville hon dö. När hon blev sjuk gjorde hon ALLT för att leva för som hon sa, “jag kan inte dö från mina barn”. De kom alltid först och oavsett hur ont hon hade försökte hon alltid att vara med dem även om det bara var en liten stund hon orkade.

hjarta,-plaster,-hander-218152.jpg

Det är så svåra frågor och många känslor kommer upp till ytan och att tala om döden är tabu i Sverige för här skall den gömmas undan och vi saknar den andliga dimensionen. Sverige har blivit ett så sekulariserat land att många är rotlösa idag och vet inte vart de skall vända sig. När min fru som bott på ett katolskt barnhem i Sydkorea tills hon var 13 år närmade sig den sista tiden ville hon träffa en katolsk präst och fick sista smörjelsen.

Vi hade följts åt genom att göra “Resan” av Brandon Bays och en mängd alternativa terapier och healingmetoder. Det som jag tagit med mig är viktigt är en återgång till min egen barndom och mormor som alltid läste ur Bibeln för mig och berättade om Jesus. Det ger mig en trygghet och oavsett alla de andra vägarna jag utforskat är jag tillbaka där nu.

Gott Slut 2015

Att skriva är ett sätt att bearbeta men tyvärr får ibland de som vill och vågar öppna sig kritiska synpunkter från olika håll och framförallt från människor som är rädda för sin dödlighet och inte vill bli påminda om den. Vi behöver våga tala om de viktiga frågorna som liv och död är 🙏❤️

Christer Edman

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s